Dag 14 - Mina komplex (Känsliga varnas! Bild)
Känner att jag har tiden så tar och berättar om mina komplex. Först och främst vill jag berätta att jag är en sådan person som aldrig tidigare haft komplex. Jag har aldrig mått dåligt över något på min kropp. Visst har jag haft perioder då jag velat ändrat något, men aldrig tillräckligt för att faktiskt göra det. Men det där ändrades iom graviditeten.
Under graviditeten hade jag jättesvårt att acceptera och hänga med i kroppens förändringar. För första gången satte jag på mig ett plagg som inte passade, som var för litet. Jag hade aldrig vägt över 55 kg och min vikt stod oftast på 52-53 kg. Ibland mindre men sällan mer. Jag var en sån person som kunde äta allt och inte gå upp ett gram. Att plötsligt känna hur plaggen blev mindre och tajtare för varje måltid och dag som gick var jätte jobbigt. Dessutom blev mitt hår stripigt och det lossnade i stora tovor. Ansiktet blev fullt av finnar och jag fick väldigt dålig hy som inte gick att dölja. Sedan fick jag bristningar på alla tänkbara och otänkbara ställen men det är inget som jag brydde mig om då heller inte idag. Men det kunde jag skylla på graviditeten.
Idag har jag komplex. Eller mer att jag VET att det inte ser bra ut. Jag stör mig mycket på att jag inte ser smal ut fast vågen visar det. Jag stör mig på mitt ärr. Jag inbillar mig att om det som hände inte hade skett så hade jag haft ett finare ärr och iom det en finare kropp... Ärret gör så att min mage inte kan dra ihop sig och det är som ett veck. Typ som att man har för tajta byxor på sig och sätter sig ner.
För att ni ska förstå måste jag visa er
Såhär såg det ut nästan fyra månader efter att Adriana fötts. Där var det ändå okej men sen när magen började dra ihop sig så blev det väldigt ojämnt. Bilden nedan så ser ärret finare ut än vad det är därav valet av bild. På bilden är väl ärret 19 månader gammalt kanske
Ser ut som en smiley eller något. Haha..
VIKTIGT!
Det här är ett kejsarsnitts ärr gjort på Danderyds Sjukhus i Stockholm. Men anledning till att det ser ut som det gör är pga deras slarv. Kejsarsnitt är en operation och alla operationer innebär en risk för infektioner. Vilket jag fick och de missade. Trots att jag på sjukhuset inte fick i mig någonting och kräktes hela tiden. Hade frossa som gjorde fruktansvärt ont. Blev jag efter två dygn hemskickad trots att jag inte ens kunnat gå utanför rummet. Kunde inte gå överhuvudtaget utan gick som en gammal tant med krökt rygg. Åkte sedan in med ambulans och låg inne ett bra tag på sjukhus. Akut opererades. Mer detaljer kan jag berätta sen. MEN det jag vill komma till är: Om ni inte mår bra. Stå på er. Man känner när något är riktigt fel.
Det som hände mig har hänt. Men det hade kunnat undvikits med ett enkelt piss eller blodprov. Det syns inte bara rent invändigt utan även på huden. Det är inte kul att se ut såhär och det är fruktansvärt svårt att acceptera det. Så mitt största komplex är vad någon annans slarv gett mig
Kommentarer
Trackback
