Once Upon A Song

Jag kan inte komma på en enda sak jag direkt ångrar. Hade jag fått leva om mitt liv så hade självklart gjort vissa andra val, men det är ju lätt att säga med facit i hand och sina misstag i huvudet. Jag har lärt mig att man blir inte lyckligare genom att ligga och ångra saker och det löser ingenting. Bit i det sura äpplet och gör det du måste göra och gå därefter vidare. Jag har haft ett fruktansvärt roligt liv. Jag har fått hjärtat krossat. Jag har gråtit, blivit sviken. Jag har nåt botten och tagit mig upp igen. Jag har haft det tufft. Jag har haft det svårt. MEN det är så livet är. Livet är ingen dans på rosor, men ibland kan man undvika vissa taggar.

Du är ditt liv. Gör det bästa av det

Jag för drygt ett år sen. Idag är jag smalare. Har kortare och ljusare hår och är en helt annan människa. Mindre tuttar har jag också haha! Glöm inte att du är den du är och du var den du var. Du bestämmer vem du är i många lägen. Du bestämmer hur folk ska se dig genom de signaler du sänder ut. Du har kontrollen.

Känner mig väldigt avtrubbad nu för tiden. Känner mig på ett sätt helt känslolös. Tom. Jag vet vad jag vill göra men har slut på idéer för att ta mig dit. Jag vet inte riktigt vart i livet jag är just nu. Jag drömmer mig bara bort till framtiden, men motivationen och orken verkar saknas. Det finns så mycket jag vill göra men vetefan hur jag ska göra för att få det att fungera.

Jag drömmer om en tillvaro som inte existerar. En del av mig drömmer om att kunna rätta till det här med familjegrejen. Att i framtiden skaffa ett till barn och skaffa en ny relation. En annan del har inget intresse av varken det ena eller det andra och påminner mycket om mitt gamla jag. Ibland kan jag känna igen mig mycket i mina känslor. Det här med att vilja vara ensam och oberoende, en annan del är fruktansvärt rädd för att vara ensam.

Jag är inte gammal och mycket kan förändras. Jag behöver inte välja hela min framtid idag. Det är inte lätt att vara vuxen alla gånger. Det är inte lätt att vara förälder. Jag är så fruktansvärt trött. Jag har verkligen ingen ork.

Haha känner mig som världens mest negativa människa. Som jag förklarade i inlägget under så samlar jag inte direkt på såna minnen. Favorit är ingenting jag delar upp mina tankar och minnen i. Jag gillar inte att fylla år. Jag har väldigt många dåliga minnen från mina födelsedagar. Men min artonårsdag BÖRJADE bra men slutade i katastrof.

Min artonårsdag firade jag hemma hos mamma. Först var släkten där och lite vänner. Sedan när släkten började gå kom resten av människor. Var både mammas vänner, mina och brorsans typ. Det fanns bål och dricka i massor. Jag vill minnas att det var en rätt varm dag. Jag var jätteglad och egentligen skulle jag väl kunna säga att det är min bästa födelsedag, fast den slutade som den gjorde. Vi gick upp till kvarterskrogen och drack. Det var faktiskt väldigt lyckat. Och i efterhand skulle den vara starten för något annat inte lika lyckligt. De hade en trubadur och alla hade det jätte bra.

Jag firar inte gärna min födelsedag. Jag gillar inte att bli äldre. Jag tycker inte det är något speciellt. Tror egentligen det är något mer speciellt för ens föräldrar.

Nu tror ni att jag kommer skriva när Adriana föddes eller hur? Helt ärligt jag minns inte riktigt dagen hon föddes. Minns att jag hade skit ont. Det var kallt ute och regnade som sjutton. Jag minns typ ögonblicket då jag såg henne för första gången. Men allt i övrigt var det värsta jag varit med om i hela mitt liv så nej usch. Så därför är det inget favorit minne och inget jag plockar fram.

Favorit minne... Jag tror faktiskt inte jag har något. Jag har inte tid att tänka tillbaka till det som varit. Jag minns ingen dag som lyser igenom alla andra. Jag har minnen fyllda av känslor som jag aldrig skulle byta ut. Men det är mer som ögonblick. Det är den exakta känslan jag minns. Inte det runt omkring.

Det är minnen av känslan att lägga sig bredvid den man är kär i och somna i varandras armar. Att få ligga ner i sängen och bara se in i varandras ansikten. Känslan av trygghet. Jag älskar att se på Adriana när hon ligger och sover. Att se henne andas, lugnt och fridfullt, slut efter dagens bravader. Jag ler bara av tanken på Adrianas perfekta ansikte bara några centimeter från mitt med världens skit unge leende.

Mina favorit minnen är ögonblicken som får mig att le. Känslan av kärlek och lycka. Det är inget särskilt som hänt eller som någon gjort. Det är ibland de små vardagliga sakerna som får en att le.

Tar namnet på en krog vi var på igår som rubrik. Den ligger på Medborgarplatsen. Ett helt okej ställe faktiskt. Vi började kvällen hos min storebror för att sedan dra till KGB, vilket jag inte alls gillade. Och det gjorde inte direkt de andra i sällskapet heller.

---

En helt okej kväll och jag var väl hemma innan tre. C var vaken så vi släckte bara ner och la oss på varsin sida i sängen, så långt ifrån varann som möjligt.

• Älskar du mig fortfarande?
• Ja, Nej. Du är väldigt svår att älska

Oj.. Min första kyss? Jag minns faktiskt inte min första kyss. Inte mitt första hångel heller. Men det var iallafall någon gång på högstadiet. Kanske sjuan. Var inte direkt populär bland killarna tidigare eller då. Men jag vet att jag han med en hel del hångel och kyssar under åttan och nian haha. Vet iallafall att det var efter sexan och innan åttan.

Räknades heller inte till de snygga under högstadiet och var nog en av få som inte blev bjuden av någon till skolbalen, inte ens av de som ansågs vara töntar :P

Idag kastades jag många år i tiden. Jag fick känslan som jag hade då och jag mindes något som jag medvetet hade glömt. Jag har inte riktigt trott på att man kan glömma minnen pga att de gör för ont. Nu vet jag, det kan man. Jag minns varför jag inte längre väntar. Jag väntade på någon som aldrig kom tillbaka, någon som övergav mig.

Det jag härnäst kommer skriva är något som är.. Jag vet inte. En liten förklaring till er som aldrig förstod

---

Jag vaknar upp i ett land som jag har en koppling till men som aldrig kommer att vara en del av mig. Jag känner att jag inte mår bra. Jag mår inte alls bra. Han har redan börjat. Han skriker att jag måste skynda mig så vi hinner till frukosten. Samma frukost vi ätit i flera dagar. Han väcker oss vid sex varje morgon, det här är ingen semester. Han har faktiskt betalt för det och då SKA vi äta den. Jag går upp fast kroppen skriker att jag ska gå upp. Tvingar mig själv till att försöka äta men lyckas inte särskilt bra. Sedan är det dags att följa dagens planer. Hans planer.

När jag gick i nian så var en svenska uppgift i nationella prov just drömmar. Jag valde en av de olika rubrikerna och valde "Varför är det viktigt att ha drömmar?". Jag skrev tolv och en halv sida och var ändå en av de första som var färdig med uppgiften. Då visste jag varför det var viktigt, men jag glömde bort det någonstans på vägen och levde inte efter det.

---

Vad drömmar jag om idag?

• Att Adriana ska få de bästa möjliga förutsättningar och alltid ha båda sina föräldrar till hands.
• Att jag ska plugga och en dag lyckas komma in och klara socionomutbildningen
• Att ständigt ha en ordnad ekonomi,hem och en fungerande tillvaro
• Att se världen
• Lycka

Jag vill bara ha ett liv som ser till att mina nära och kära håller sig friska och lever länge. Ha tak över huvudet och mat på bordet och en inkomst. Det är vad som är viktigt för mig.
Idag skriver jag inte tolv sidor. Man kan drömma om mycket, men ibland måste man vara realistisk och minnas vilka  drömmar som faktiskt är värda att hålla fast vid.

En hemlig dröm jag alltid haft är att vara duktig på att dansa, sanningen är att jag är urusel och bangar oftast när folk försöker släpa upp mig på dansgolvet ;)

Är helt slut. Har jobbat idag och slutade vid tre. Det positiva med att jobba inne i stan är att ALLT verkligen är nära och man kan göra det innan man åker hem och slipper åka till ett annat ställe för att därefter ta sig hem. Varit inne på H&M och köpt en ny mascara. Herregud vad folk det var! Därefter blev det ett bio besök såg "Meet the parents: Little Fockers" tror jag. Den har fått jätte dålig kritik som de första. Men tyckte den följde samma spår så a gillade man de första gillar man nog den här :). Därefter gick jag och solade och nu är jag äntligen hemma. Imorn är jobb det enda som står på schemat

Onsdag. Jobbar halv nio till tre så alldeles strax att dra. Har inte fått många timmars sömn. Gick och la mig rätt sent iof, någon gång vid tolv och låg sedan och vred och vände på mig ett bra tag. Sen lät Adriana till och från och sedan vid fyra var vi uppe. Somnade igen vid halv sex och sen ringde klockan vid kvart över. Lovely.

Känns som att jag kan komma att känna mig trött. Efter jobbet blir det bio och efter det rakt ner i säng!

Ett tråkigt ord eller hur? Ändå är vi så fruktansvärt beroende av den. Vår ekonomi ger oss någonstans att bo, mat, kläder och vissa av våra nöjen och hobbyn. Och ekonomi är något vi jobbar för. Enda gången i mitt liv som jag har varit duktig på att spara var när jag väntade Adriana. Idag har jag satt mig ner och räknat så att jag kan resa. Ska försöka klara mig på 500 :- kr i veckan på nöjen, kläder och cigaretter. Så att jag kan lägga undan till resa + fick pengar och lite till. Tror ni jag klarar det? Om man har 2000 :- kvar efter alla räkningar och mat är betalda klarar man att hålla det när man vet att det finns mer pengar på ett annat konto? Vi får helt enkelt se.

Känns som att det går, bara man vill. Men gäller att planera lite kanske det närmsta halvåret och ha disciplin ;)

Känner att jag har tiden så tar och berättar om mina komplex. Först och främst vill jag berätta att jag är en sådan person som aldrig tidigare haft komplex. Jag har aldrig mått dåligt över något på min kropp. Visst har jag haft perioder då jag velat ändrat något, men aldrig tillräckligt för att faktiskt göra det. Men det där ändrades iom graviditeten.

---

Under graviditeten hade jag jättesvårt att acceptera och hänga med i kroppens förändringar. För första gången satte jag på mig ett plagg som inte passade, som var för litet. Jag hade aldrig vägt över 55 kg och min vikt stod oftast på 52-53 kg. Ibland mindre men sällan mer. Jag var en sån person som kunde äta allt och inte gå upp ett gram. Att plötsligt känna hur plaggen blev mindre och tajtare för varje måltid och dag som gick var jätte jobbigt. Dessutom blev mitt hår stripigt och det lossnade i stora tovor. Ansiktet blev fullt av finnar och jag fick väldigt dålig hy som inte gick att dölja. Sedan fick jag bristningar på alla tänkbara och otänkbara ställen men det är inget som jag brydde mig om då heller inte idag. Men det kunde jag skylla på graviditeten.

---

Idag har jag komplex. Eller mer att jag VET att det inte ser bra ut. Jag stör mig mycket på att jag inte ser smal ut fast vågen visar det. Jag stör mig på mitt ärr. Jag inbillar mig att om det som hände inte hade skett så hade jag haft ett finare ärr och iom det en finare kropp... Ärret gör så att min mage inte kan dra ihop sig och det är som ett veck. Typ som att man har för tajta byxor på sig och sätter sig ner.

Det här är ett kejsarsnitts ärr gjort på Danderyds Sjukhus i Stockholm. Men anledning till att det ser ut som det gör är pga deras slarv. Kejsarsnitt är en operation och alla operationer innebär en risk för infektioner. Vilket jag fick och de missade. Trots att jag på sjukhuset inte fick i mig någonting och kräktes hela tiden. Hade frossa som gjorde fruktansvärt ont. Blev jag efter två dygn hemskickad trots att jag inte ens kunnat gå utanför rummet. Kunde inte gå överhuvudtaget utan gick som en gammal tant med krökt rygg. Åkte sedan in med ambulans och låg inne ett bra tag på sjukhus. Akut opererades.  Mer detaljer kan jag berätta sen. MEN det jag vill komma till är: Om ni inte mår bra. Stå på er. Man känner när något är riktigt fel.

Det som hände mig har hänt. Men det hade kunnat undvikits med ett enkelt piss eller blodprov. Det syns inte bara rent invändigt utan även på huden. Det är inte kul att se ut såhär och det är fruktansvärt svårt att acceptera det. Så mitt största komplex är vad någon annans slarv gett mig

Dag 01 - Presentera mig själv

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Mina komplex

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Hur ser den här veckan ut? Hemma från jobbet måndag tisdag. Ska till jobbet imorn och sen om jag orkar eventuellt gå på bio. Torsdag och fredag jobbar jag och har inget särskilt inplanerat. Inte heller har jag några planer för helgen mer än att det ska röjas lite mer här hemma. Herregud vad det känns skönt att man börjar få lite ordning här hemma. Se hur länge det håller haha ;) Ska väl försöka storhandla också

Dag 01 - Presentera mig själv

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Mina komplex

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Jag blir mer och mer säker på vad jag vill göra det närmsta året. Det här ska inte se ut som 2010, ett år jag knappt minns pga dess vardagliga och händelselösa dagar.  I år ska jag

• Se till att Adriana, C och jag får en fungerande tillvaro där kommunikation är a och o
• Plugga etik och livsåskådning
• Flytta
• Resa utomlands
• Göra en enorm förändring som tar mig närmre mina drömmar

Ibland är det svårt att komma fram till vad man vill. Jag vet vad jag vill. Jag vet flera saker jag vill göra. Jag ska bli så mycket mer. Jag är fortfarande ung, jag gör likt som många andra misstag. Jag gör fel utan att alla gånger se det själv. Jag vill lära mig. Jag vill växa. Jag vill resa mig upp och tänka "Nu jävlar kör vi".

Mitt mål är inte att bli miljonär eller ekonomiskt oberoende. Mitt mål är heller inte att få det bästa möjliga av allt. Mitt mål är att komma så nära mina drömmar som möjligt och att Adriana alltid ska må bra och ha båda sina föräldrar. Jag har så mycket att ge, jag måste bara ge mig själv chansen att visa det.

Dag 01 - Presentera mig själv

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Mina komplex

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Jag har ALLTID handväskan med mig. Vet egentligen inte exakt vad som ligger i alla gånger men här är saker som alltid eller oftast ligger i

• Smink såsom mascara, eyeliner och ögonbrynspenna. Ibland även puder
• Spegel
• Tamponger
• Nycklar
• Mynt
• Busskort
• Russin till Adriana, ibland även napp och andra måste-ha-grejer när jag är med henne
• Parfym
• Kom-ihåg-lappar

Dag 01 - Presentera mig själv

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Mina komplex

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Väljer att ta både 10 och 11 idag också. Idag har jag gått runt i mjukisbyxor och ett linne. Imorgon blir det typ jeans och linne. Mina kläder är rätt ointressanta med undantag för när jag går ut. Blir lite så när man har det jobbet jag har och man är småbarns mamma ;) Trots att jag lovade dyrt och heligt att aldrig missa ett tillfälle att klä mig lite finare och med få undantag alltid använda högklackat. Antar att man blir lite mer bekväm iom barn... Plus att man glömmer bort sig själv lite och glömmer vem man var och försöker hitta vem man vill vara och vad för slags signaler man vill sända ut.

---

Men nu till något helt annat; Mina syskon. När jag kom till världen på en, vad det skulle visa sig, underbar dag så fanns det någon av samma kött och blod, nämligen Marcus. Han hade redan funnits på jorden i närmare fem år och jag tror att han insåg rätt snabbt hur underbart livet skulle bli första gången han träffade mig. Typ. Jag var väl som de flesta småsyskon är. Irriterande liten fluga i örat när man ska sova. Mer eller mindre. Men jag kan inte minnas att vi bråkat särskilt mycket under uppväxten utan kommit väldigt bra överens. Vilket vi idag fortfarande gör.

Marcus föddes i september 1983 och han var väl det perfekta första barnet. Bra betyg, svärmors dröm och hade väl kommit längre vid 20 års ålder än vad jag har gjort idag (eller kommer att göra på flera år). Ni vet han hade gått ut gymnasiet, hade fast jobb, egen lägenhet, bil, körkort, gjort lumpen, utbildat sig till bartender på Kos.. Ni fattar va? Idag har han två barn och bor typ tio minuter ifrån mig. Förstår ni vilken press jag hade på mig när jag växte upp?

Han är iaf utan tvekan världens bästa bror och jag skulle inte byta ut honom för allt i världen. Tror faktiskt att vi idag står varann närmre än någonsin.

---

Sen har vi min lillebror Michael. Det är nästan exakt två år emellan oss. Jag kan förklara det såhär; Först kom Marcus som var den perfekta sonen. Sedan kom jag som var lite som jag var och sen kom min lillebror som var lite värre.

Haha eller a.. Ni fattar. Under vår uppväxt bråkade jag och Michael väldigt mycket, men blir väl så när man är jämngamla kan jag tänka mig. Har väl fler minnen med honom från vår barndom med tanke på att vi bodde under samma tak tills jag flyttade till Lidingö vid 18/19. Älskar min lillebror men vi står nog inte varann lika nära som jag och min storebror. Just nu pluggar han och vi hoppas alla att han fixar sista terminen så att han kan slippa pluggandet och få börja sitt vuxen liv :)

---

En rolig grej med oss syskon är att vi alla är födda i September. Våra föräldrar är födda i november och alla barnbarnen är födda i juni. Coolt va?

Dag 01 - Presentera mig själv

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Mina komplex

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Antar att listan syftar på min religiösa tro.. Jag är döpt. Det är även Adriana. Jag har inte gjort något mer än så som kan kopplas till religion. Jag kan inte påstå att jag är särskilt troende men vill inte utmana ödet allt för mycket därav Adrianas dop. Jag går inte till kyrkan. Jag ber inte och är heller inte mycket för högtider och dess betydelse. Men jag tror någonstans att det finns någon där uppe som har ett vakande öga på oss. Vissa saker finns bara om vi väljer att tro på det. Jag väljer att låta bli att tro eller inte tro om jag inte har tillräckligt med information. "Nyheten är att författaren sitter och skriver på en dator av guld. Informationen är att han skriver en bok".

Dag 01 - Presentera mig själv

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Mina komplex

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Blir hemma imorn med. Typiskt nog kommer det folk hit för att kolla ventilerna mellan 08:00 - 16:00. Underbart! Eller inte.. Siktar på att kunna gå till jobbet på tisdagen. Tycker det känns så jävla värdelöst att sitta hemma. Har inte varit utanför dörren sen i torsdags. Urk. Sitter och kollar på resor till Zakynthos. Planerar att åka dit i början av juni tillsammans med Emma-Lou. Alla som jag har pratat med som har varit där verkar tycka att det är helt underbart. Jag vill verkligen åka till ett ställe med sol och bad, och framför allt kunna se fram emot lugn och ro!

Läs mer HÄR

Läste om det här i tidningen och har flera gånger tänkt skriva om det ju mer jag tänkt på det.

För att klara upp vissa saker

• Jag är inte emot pole dancing
• Jag tycker det är en jätte bra träning
• Jag tycker INTE att det är något som endast ska kopplas ihop med strippklubbar även om det var syftet från början
• Jag anser att pole dancing är något erotiskt oavsett dess former och tolkningar

Såvitt jag vet så är det på alla träningscenter där någon typ av pole dancing, strip aerobics osv utförs, 16 års gräns. Det gillar jag då (let's face it) det är något som mer eller mindre är erotiskt. JAG gillar dessa träningsformer och uppmuntrar dem.

Men HUR kommer man ens på tanken att barn mellan 6-11 år ska få träna pole dancing? Med motiveringen att "Barn älskar att klättra och i den här åldern kan de använda sig av fotsulorna". Allvarligt, det finns så många fysiska aktiviteter som barn kan utföra. Jag tycker det är rent ut sagt OLÄMPLIGT att låta barn hålla på med något som kopplas ihop med erotik.

Det heter för övrigt inte "Pole Dancing för barn" utan "Kids Acro" för att inte skrämma i väg föräldrar. Jises...

För er som inte vet vad pole dancing är länkar jag till ett klipp från "Battle Of The Pole" på Berns 2010 HÄR Kläder tas inte av. HÄR kan ni se anledningen till varför man måste ha mindre kläder på sig när man dansar vid en stång

HÄR hittar ni artikeln.

Allvarligt, hur i helvete kan man lämna ett 13 månader gammalt barn ENSAM i badkaret?! För att spela ett jävla dataspel! Jag blir så upprörd så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Sonen var TRETTON MÅNADER. OCH hade dessutom en historia med kramp anfall.

För det första lämnar man aldrig, aldrig, ALDRIG ett barn ensam i badkaret. Mamman medger att det var lite oansvarigt.. Vissa människor borde inte få skaffa barn. Barn är något man ansvarar för att hålla vid liv, ge kärlek tid och framför allt välja bort tidsfördriv så som att spela spel. Jag har redan sedan tidigare svårt för föräldrar som spelar när barnet är vaket men det här var fan det värsta jag hört. Äckliga jävla människa.

USCH! Hoppas du får livstid.

Dag 01 - Presentera mig själv

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Mina komplex

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Dag 01 - Presentera mig själv

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Mina komplex

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Vissa saker kan ske på några sekunder men sitta fast i ens minne för evigt.

Uppe. Igen. Som ni märker. Sovit i typ två timmar. Känner mig lite bättre kanske. Om ens det. C och Adriana har dragit in till Kungsholmen för att äta med Adrianas farfar. Mysigt.

---

Gjorde något jag aldrig gjort tidigare; Jag läste kommentarerna på de stora bloggarna. Herregud säger jag bara! Förstår varför vissa låter andra läsa igenom deras kommentarer. Man måste verkligen ha båda fötterna på jorden och inte ta åt sig. De kan skriva en rad där det står att de ska äta middag och få massa kommentarer med hot och personangrepp och andra som helt enkelt bara talar om hur fula de är. Fast å andra sidan, när man kollar på sättet kommentarerna är skrivna och stavningen så är det antagligen folk som är födda på sena nittiotalet. Har ni tänkt på att de som är födda år 2000 blir elva år i år? ELVA. Vart tar tiden vägen? Åter till kommentarerna VARFÖR gör man så och HUR orkar man? Och sen då? Diskuterar det på Flashback? Dessutom borde det ju finnas otroligt mycket roligare saker att göra som tonåring. Jag hade iaf skit kul. Fast kanske var annorlunda på min tid? Har ju trots allt inte varit tonåring på typ tre hela år ;)

Fattar verkligen inte vart världen är på väg.

---

Men en sak har jag iaf lärt mig angående kommentarer; Har du en mindre blogg som inte provocerar så är det folk som känner dig som kommenterar. Jag kan räkna alla elaka kommentarer som jag någonsin fått på en hand. Och jag har bloggat i bra många år. Men till saken, det var folk jag kände. Ena var en jag umgicks med och den andre en av C's vänner. Folk som inte känner dig eller inte har en aning om vem du är hoppar ju inte på dig utan anledning. Det finns alltid skäl till det.

Men om du står för det du tycker tänker och skriver. Tjae.. Då är det väl egentligen inget problem? Man får ju räkna med att alla inte tycker likadant utan kanske kan komma med sin åsikt.

Känner mig något fruktansvärt dålig och kommer inte sätta min fot utanför hemmet idag. Jag är helt slut. Känns lite som att kasta bort helgen, men hellre det än tvingas vara borta från jobbet. Tror C och Adriana kommer vara borta i ett par timmar så kanske kan vila lite då

Adriana sover sen länge och C kom bara hem en snabbis för att sedan ge sig av igen. Känns tyst och tomt. Av någon anledning så får jag ovanligt många inviter till fester ikväll..? Vissa känns tråkigare att tacka nej till än andra, och jag kan inte låta bli att förvånas över att det aldrig slår fel; Antingen händer ingenting eller alldeles för mycket.

OM jag känner mig bättre imorn ska jag försöka ta mig till Liljeholmen och små handla lite mat och leksaker till Adriana. Saker som är lite mer anpassade till hennes ålder. Fått ett litet sug att börja inreda hennes lekhörna och rum. Det är nog första gången som jag känt det suget. Börjar få en bild av hur jag vill ha det.

Usch verkligen inte kul att vara sjuk. Särskilt inte när man inte har någon möjlighet att vila och har en 1,5 åring att sysselsätta. Jises... Om man är trött i vanliga fall så är det ingenting jämfört med det här.

---

Glöm inte bort sommarblommorna. De finns även när de inte syns. De sover bara nu.

Min dag finns det inget att berätta om men däremot min bästa vän.

Någon som vill gissa på vem det är? Sarah (såklart!). Sarah och jag lärde känna varandra när vi gick på högstadiet i Huddinge. Vi var väl typ 13 år. Vi har samma siffror i våra personnummer och man behöver bara byta plats på 9 och 1 för att få exakt samma (lite häftigt va?), alltså är det ganska exakt 9 månader emellan oss. Jag blev till när Sarah föddes typ. Vi är väl egentligen lika mycket lika som olika. Utseendet är väl det som skiljer oss mest åt.

Vad ska man berätta om Sarah? Hon är vän som alltid finns där oavsett hur lång tid det tar emellan gångerna vi ses. Vi borde väl egentligen ses oftare men det är sällan våra scheman passar. Hoppas dock på en ändring då jag flyttar till Huddinge. Vi har upplevt allt och inget tillsammans och hon är en sån vän alla borde ha. Hon är helt underbar.

Hon är den jag aldrig skulle kunna leva helt utan. Hon är gudmor åt min dotter (eller fadder som det heter nu för tiden). Jag vill att min dotter ska se upp till henne och lära sig av henne. För er som inte vet det så är Sarah fantastisk. Älskar henne (och det är inte något jag säger till alla mina tjejkompisar, bara henne).

Mådde hur bra som helst igår. Dagen flöt på utan minsta problem och idag skulle jag inte börja jobba förrän vid 12. När jag vaknade strax innan sju idag trodde jag allvarligt talat att jag var döende. Herregud vad dåligt jag mådde! Har fått fruktansvärt ont i vänster ben och har lite andra förkylnings symptom. Benet var först väldigt svullet men det la sig efter att jag haft benet i högt viloläge. Nu haltar jag fram lite lätt. Förstår inte alls vad det är då jag inte har slagit i benet eller liknande. Känt att något varit på g men a inget jag lagt så mycket tid att fundera närmre på.

Blir en lugn dag/helg helt enkelt. Hatar att bli sjuk precis när man kommit tillbaka till jobbet. Innan jag fick Adriana var jag aldrig sjuk. Men gissar lite på att min kropp inte riktigt återhämtat sig efter allt som skett. Har börjat fundera på hur lång tid det tar för kroppen egentligen att återhämta sig ordentligt efter graviditeten och alla virus infektioner iom kejsarsnittet, blodförgiftningen och alla stora sårbildningarna på tarmarna.

Hoppas på en förbättring snart

Snart dags att gå och lägga sig. Känns som om dagen varit alldeles för lång. Längtar tills jobbet imorn. Känns skönt att få tänka på något annat. Kollade på en lägenhet i Huddinge. Jag vill verkligen ha den. Jag tror att jag kan bli lycklig där. Men hoppas inte för mycket. Livet går ju inte alltid i den riktning som man önskar sig alla gånger.

Massa ord har sagts idag. Ord jag skulle vilja sätta svart på vitt bara för att ni ska få höra sanningen. Men jag håller inte på med smutskastning eller berättar allt som stör mig. Inte just nu iaf. Men det är fan en sjuk värld vi lever i vissa gånger. Och trots att man känner någon sen flera år tillbaka kan man inte låta bli att förvånas över de ord som ibland passerar läpparna. Det är faktiskt bara löjligt. Egentligen. Tomma hot och teorier utan någon som helst källa mer än att "Det borde vara så". Det är inte så enkelt. Önskar att vi kunde vara vänner. Jag hade önskat att du hade kunnat ta det som den vuxna människa du är ist för att hålla på med hot om djävulskap.

Men det är väl först nu jag har facit i hand. Du känner inte mig. Överhuvudtaget. Inte ens om mitt liv stod på spel skulle du offra dig. Om du någonsin älskat mig så vet du inte vad älska är. Nu inser jag att du aldrig brytt dig och aldrig sett till mitt bästa. Även om du läser dessa ord skulle du inte påstå att inte var sant. Så varför inte bara släppa taget och gå vidare?

Helt otroligt vilka människor det finns som är beredda att räcka ut en hjälpande hand. Adriana fick ett utbrott på bussen och klättrade ur vagnen hela tiden. När vi ska gå av erbjuder en medpassagerare att ta av vagnen åt mig så jag kunde bära henne. Underbart! Men det slutar ju inte där. Adriana var skit lugn och vi stod och väntade på tåget i lugn och ro. När tåget väl kommer är det full proppat med folk. Men en kille ansåg tydligen inte att det var något problem att jag hade barnvagnen med sig och trots att tåget är fullproppat flyttar folk på sig utan tjafs. Självklart fick jag också hjälp på tåget. Innan vi når Älvsjö sätter Adriana igång igen. Vill inte sitta i vagnen. Vill inte bli buren. Vill inte ha nappen, snutten, mössan eller vantar på sig. Mina medpassagerare hjälper till utan att tveka och jagar nappar och gud vet allt. När jag ska av får jag hjälp utan krångel.

Blir alltid förvånad när jag åker kommunalt och upptäcker all hjälp folk är beredda att ge. Tack till Er. Ni hjälper verkligen!

Suttit och läst ett par bloggar och kom och tänka på filmen jag såg igår. Easy A handlar om en tjej som får ett rykte efter sig att hon legat med en kille från college. Snart vet hela skolan om det och hon berättar för en kille att det egentligen inte är sant. Hon hjälper sedan killen att bli mer accepterad genom att skapa ett rykte om att de haft sex. Snart får hon betalt för att skapa rykten om att hon vart med både den ene och den andre, fast egentligen har hon knappt rört en kille. Men hon gillar att ha rykten för att för första gången blir hon sedd. Inte på ett bra sätt, men hon syns. Folk vet vem hon är. Hon får en uppmärksamhet hon tidigare saknat.

---

Bland bekantas bloggar pågår just nu en diskussion om en tjej som har lagt ut naken bilder, filmer där hon onanerar osv på en privat blogg. Vissa tycker inte det är okej då hon har barn (som hon för övrigt inte har vårdnaden om). Jag kan inte riktigt sluta tänka på det här då skillnaden för när det är okej och inte okej är så hårfin, egentligen. Personligen tycker jag att det är okej att jobba som strippa och slänga av sig alla kläder, men jag tycker inte det är helt okej med prostituerade alla gånger. Jag är inte emot prostituerade men tycker heller inte riktigt om det. Jag tycker att om det är ömsesidigt mellan två vuxna människor så ska väl egentligen ingen lägga sig i då det är en affärsuppgörelse emellan dessa två. Men jag tar avstånd ifrån det då det många gånger skadar folk och äldre utnyttjar de yngre.

---

Att vara glamourmodell i mina ögon är helt okej. Men förstår inte mig på de som tar lättklädda bilder och lägger upp för allmänheten bara för att höra komplimanger. Onanerar och gör både det ena och det andra på film.. Helt gratis, för vad? Kanske lite extra självkänsla just för stunden? Är det ett jobb är det annat för man måste faktiskt kunna försörja sig och vissa har inga alternativ utan tar den enklaste vägen. Eller en väg där de känner att de kan accepteras och uppskattas för hur de ser ut.

---

Jag skulle själv aldrig i dagsläget lägga ut naken bilder eller göra något sexigt på någon webcam film. För mig är det ett tecken på att man måste ha bekräftelse. Spelar ingen roll från vem. Bara någon. Missförstå mig rätt. ALLA vill och behöver bekräftelse. Men som i mitt läge, jag skulle inte tjäna något på det. Några komplimanger och ett dåligt rykte som kan komma att påverka hela min framtid på ett negativt sätt. Men fram för allt; Jag skulle inte våga. Jag har inte modet för att ens testa. Jag har aldrig tagit en bild där jag är helt naken och ens skickat till en pojkvän.

---

Men däremot har jag lagt ut bilder på mig själv i underkläder i min blogg- när jag var gravid. Vilket är enligt majoriteten helt okej. Utan mage? Inte riktigt lika okej.

---

En mening som var otroligt träffande under en period. Idag kan jag tänka att det är helt sjukt att känna så. Då är det ju något som är allvarligt fel. Jag försöker idag förstå den jag var då. Alla tankar och texter är raderade så jag kan bara gräva ur minnet. Egentligen vill jag bara gå tillbaka i tiden och säga att det kommer bli bra igen. Ju fortare jag kommer att ställa mig upp desto snabbare kommer jag att bli fri.

Jag har så svårt att förstå hur jag kunde brytas ner så totalt. Ta ifrån mig allt jag byggt upp och har och poff så palla jag inte trycket. Ta ifrån mig mitt jobb, mina vänner och min kropp och låt mig göra enorma uppoffringar tills inget längre finns kvar. Jag har alltid trott att jag var starkare än så. Jag hade ju trots allt min familj och väldigt få vänner kvar. Men pga allt annat sköt jag väl bort dem rätt rejält och höll mycket inne.

Jag tror att det är viktigt att komma ihåg vem man är. Inte vem alla andra tycker att man borde vara. Det var väl egentligen det som jag gjorde fel. Jag försökte sopa igen spåren på en stor del av mitt liv av den enkla anledningen till att det inte passade i andra människors ögon. Ingen visste väl exakt hur det låg till men jag kan ju medge att ryktena hade en viss sanning i sig.

Det var inte heller för min egen skull jag gjorde det. Jag gjorde det för att Du bad mig. För första gången i mitt liv var jag tvungen att ljuga om vem jag var. Inte för att jag skämdes utan för att någon annan gjorde det. Jag fick hitta på saker som inte var sant och bygga upp ett helt liv av lögner för att det skulle passa. Jag hatar dig för det. Det hade tagit mig hela mitt liv att komma dit jag var. Istället för att få dig att acceptera mig för den jag var, fick du mig att acceptera att du skämdes för mig och ta bort allt som inte passade.

Vilken svår fråga. Men ska försöka svara så gott jag kan.

Kärlek är när du möter en person och känner något som inte tillhör vardagen. Det är när du ler pga fjärilarna i magen som han ger dig i tid och otid. När du är med honom ändras atmosfären och allt runt omkring bleknar, allt du kan se är den här personen med en dragningskraft som du inte kan stå emot. Du tänker på honom så fort ni skiljs åt och räknar minuterna tills nästa gång ni ses.

Det kan vara en person du nyss träffat eller känt en längre tid. Men oavsett vem personen är eller vad denne har gjort så gör känslan inom en att man accepterar alla brister. Hjärtat slår snabbare och långsammare på samma gång. Man gör vad som helst för minsta beröring. Och man vet att om den beröringen inträffar kommer en explosion att ske.

Alla tankar handlar om honom på ett eller annat sätt. Ibland blir man något förvirrad och tappar kontrollen pga av alla känslor och den inverkan som personen har på en. Man kanske säger saker man annars inte skulle säga. Benen slås undan på något sätt och man tappar balansen.

Det är underbart. Ibland gör det fruktansvärt ont när saknaden tar överhand. Attraktionen får dig att vilja slänga av dig kläderna och bli ett med personen. Man kan prata i timmar och ändå inte få nog. Man får inte nog.

I think you’re pretty
Without any makeup on
I think you’re funny
When you tell the punchline wrong
I knew you got me
So you let your walls come down, down

Before you met me
I was alright, but things
Were kinda heavy
You brought me to life
Now every February
You’ll be my Valentine, Valentine

Let’s just talk all through the night
There’s no need to rush
We can dance, until we die
You and I, will be young forever

[Chorus]
You make me feel
Like I’m livin’ a
Teenage dream
The way you turn me on
I can’t sleep
Let’s run away and
Don’t ever look back, 
Don’t ever look back

My heart stops
When you look at me
Just one touch
Now baby I believe
This is real
So take a chance and
Don’t ever look back, 
Don’t ever look back

When you’re around me, 
Life’s like a movie scene
I wasn’t happy, 
Until you became my queen
I finally found you, 
My missing puzzle piece
I’m complete

Let’s just talk all through the night
There’s no need to rush
We can dance, until we die
You and I, will be young forever

[Chorus]
You make me feel
Like I’m livin’ a
Teenage dream
The way you turn me on
I can’t sleep
Let’s run away and
Don’t ever look back,
Don’t ever look back

My heart stops
When you look at me
Just one touch
Now baby I believe
This is real
So take a chance and
Don’t ever look back,
Don’t ever look back

I’mma get your heart racing
If that’s what you need, 
In this teenage dream tonight
Let you rest your head on me, 
If that’s what you need,
In this teenage dream tonight, tonight, tonight
Tonight

[Chorus]
Yoooouuu
You make me feel
Like I’m livin’ a
Teenage dream
The way you turn me on
I can’t sleep
Let’s run away and
Don’t ever look back, 
Don’t ever look back

And my heart stops
When you look at me
Just one touch
Now baby I believe
This is real
So take a chance and
Don’t ever look back, 
Don’t ever look back

I’mma get your heart racing
If that’s what you need, 
In this teenage dream tonight
Let you rest your head on me, 
If that’s what you need, 
In this teenage dream tonight, tonight, tonight

Vissa saker tar längre tid än andra att inse. Trots att det sker upprepande gånger så tror man att nästa gång blir det inte likadant. Och när samma sak händer om och om igen.. Förr eller senare går det in att vissa saker kommer inte att förändras.

Det är ungefär så jag känner när jag tänker tillbaka. Alla löften, hoppet om en förändring, besvikelse och alla ansträngningar som aldrig ledde någon vart. Jag har ibland tänkt att vissa personer gör det svårare för sig än vad det egentligen är. Jag har börjat fundera på ifall jag i vissa lägen kanske har gjort likadant.

Alla vill vi vara lyckliga. Alla vill vi ha ett liv vi trivs med... Och när vi närmar oss målet så saktar vi in, fäller krokben på oss själva eller springer åt ett motsatt håll. Varför? För att det tog för lång tid att nå målet? För att vi under vägen förändrades? Om någon ber en att förklara vad lycka är kan vi iallafall ge några svar på vad vi tror skulle göra oss lyckliga.

Kanske vill vi inte alltid vara lyckliga. Kanske sabbar vi för oss själva för att vi är rädda för att nå det mål vi i hela vårat liv kämpat för att nå. För när vi nåt vårat mål vad finns det då? Kanske försöker man komplettera lyckan med egentligen obetydliga saker och försöka se till så att tillvaron inte spricker?

Jag vet inte. Och antagligen förstod inte ni ett skit av detta inlägg. Men den som lever får se.


Underbara dalarna. Känns alltid som jag är något lyckligare där uppe. Som att jag kan andas. Ge mig sommar nu tack?

Oj.. Typ inte ätit något särskilt. Macka på jobbet, ballerina kex och sedan nu på kvällen en köttbulle och några tuggor pasta. Har inte direkt någon aptit idag.

Jag behöver någon som lyfter upp mig när jag ramlar. Inte någon som sparkar på mig medans jag ligger ner.

Har en fantastisk mamma och en pappa som inte längre existerar i min värld. Mer än så kommer jag inte att berätta.

Dag 01 - Presentera mig själv

Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Mina komplex
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Ni vet när man vaknar på fel sida och dagen sedan fortsätter i samma spår? När minsta lilla grej får en att vilja explodera? Jag har en sådan dag idag. Är så fruktansvärt trött att jag somnat till flera gånger men tvingat mig själv att vara vaken med tanke på Adriana. Är konstant trött när det är mina nätter då Adriana inte sovit en hel natt på över ett år. Nu pratar vi inte om att hon vaknar 3-4 ggr per natt utan det är betydligt fler än så. Vissa nätter tar det flera timmar innan hon somnar om vilket i sin tur lett att dagen efter är helt förstörd.

Så idag är jag på fruktansvärt dåligt humör och tröttare än på länge. Men efter ett år är vi inte närmare en lösning än vad vi var från början. Men får väl hoppas att det ändrar sig, så som bvc ständigt hävdar att det kommer att göra. Men ser inte ut som det just nu. Idag blir det inte att göra något särskilt. Typ vänta på att timmarna ska gå så det blir dags för jobb igen

När man väntar barn så säger man att oavsett vad så ska man inte bli som alla andra. Man ska inte bli gnällig man ska inte bråka om vems tur det är att få gå ut. Och om man skulle göra slut (vilket man absolut inte kommer att göra för man är ju så förälskad och ska ha barn!) så kommer det absolut inte att bli några problem eller bråk. Isf blir det varannan vecka och man kommer absolut fortsätta som goda vänner.

A jo tjena... Det där med varannan vecka funkar ju inte om man inte bor nära varandra eller eventuellt har tillgång till bil. Istället så bråkar man om vem som ska ha barnet när, var, hur. Båda vill ha barnet lika mycket men jobb och andra faktorer gör att det inte är så enkelt. Först bråkar man om hur man vill ha det. Sedan upptäcker man de små detaljerna och bråkar istället om dem osv. Efteråt är man helt slut och har kommit på en plan. För tillfället.

Jag hade aldrig i hela mitt liv kunnat föreställa mig att det är så komplicerat att göra slut på ett förhållande när barn är inblandade. Jag har fått en helt ny syn på dessa kaosartade situationer vissa föräldrar befinner sig i. Det är inte så enkelt och lösningen är inte alla gånger varannan vecka. Man måste verkligen tänka på barnets bästa och vara oegoistisk för att nå det resultatet.

Känns helt otroligt att veta att man aldrig kan bli full lärd. Och att man genom nya erfarenheter kan lära sig att respektera något som inte verkade så bra i början.

Min första är en lång historia. Jag blev blixt förälskad redan första gången jag såg honom vid fjorton års ålder. Han gav mig fjärilar i magen och var alltid på något sätt onåbar. Första gången vi kysstes gick jag som på moln och trodde att det var ett steg i rätt riktning. Hände väl någon gång till efter det, vilket fick det att kännas ännu bättre.

Bara för att sedan upptäcka att det var ju inte bara mig han kysste. Mer än så blev det inte. Inte då. Flera år senare skulle vi kyssas igen och hamna i säng.

Ni kan den historian va? Tjejen blir kär och försöker göra allt för att få honom att känna samma sak. Försöker att inte se saker för vad de är och blundar för alla andra han går till och tänker att "Vi är ju faktiskt inte tillsammans...". Och tröstar sig med att han alltid kommer tillbaka. Mer rättare sagt man kommer springandes oavsett tid på dygnet när han ringer och vägrar att fatta att han bara ringer för han är kåt och man är ett säkert kort.

Han är en bra kille och jag gillar honom mycket som person än idag, även om vi inte har setts på ett tag så vet jag att han finns där och önskar honom inget ont. Det funkade inte för att jag var kär i någon som inte kände detsamma för mig. Svårt att sammanfatta alla år i ord och meningar.

Men jag skulle inte byta ut alla känslor, ord, minnen och ögonblick med honom för allt i världen. Det tog många år att släppa honom och jag kan fortfarande känna något när jag ser honom. Men det är mer som en påminnelse, en känsla som jag idag kan välja bort och ignorera. Jag har spenderat många timmar med att tänka på honom och vad som gick fel och varför han aldrig ville ha mig. Men jag har lärt mig att man kan inte tvinga fram känslor som inte finns där oavsett hur man tycker om personen i övrigt. Jag betvivlar nämligen inte att han tyckte om mig. Jag tror bara han var ute efter något mer än vad jag hade att erbjuda.

Gårdagen spenderades tillsammans med syskonen och mamma. På vägen dit så upptäcker jag att tågen inte stannar i Tullinge men det var inget större problem och löstes med hjälp av buss. Var något förvånad över att problemet inte är löst nu idag och att Tullinge Station fortfarande står öde.

Att åka dit känns som att åka tillbaka i tiden. Flera ansikten från det förflutna får en att kastas tillbaka i tiden. Ansikten som en gång var en del av ens vardag får en att tänka på vem man var då och vem man är idag. Vissa står på exakt samma ställe och får mig att glädjas över vad jag faktiskt åstadkommit under de år som gått.

Jämfört med många andra har jag en underbar mamma och fantastiska syskon. Vilket jag påmindes om rejält när jag satt och drack drinkar med smak av äppelpaj och shotar som smakade romerska bågar.

Hade helt enkelt en fantastisk kväll och sov som en stock under natten. Var nog länge sedan jag sov så bra haha! Nu ska jag bara vänta på att Adriana ska vakna så är vi åter igen tillbaka till det normala. Kvällen kommer att spenderas hemma.

Ett bra sätt att komma igång med allt är väl att göra något som verkar vara obligatoriskt på många bloggar just nu. Nämligen den här listan

Dag 01 - Presentera mig själv

Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Egentligen så borde jag väl ha gjort en ORDENTLIG presentation på mitt första inlägg. Men men här kommer väl en presentation.

Föddes för drygt 22 år sen med kejsarsnitt på SöS. Har en storebror på 27 år och en lillebror på 20. Är uppvuxen i Huddinge där jag fortfarande anser mig höra hemma. Mina föräldrar skilde sig typ när jag var 15-16 år och jag flyttade då med mamma och lillebror till Tullinge. Idag har jag ingen kontakt med min pappa, men som tur är har jag världens bästa mamma! Pluggade en tid Samhälle/media för att sedan byta till Estetisk bild och form för att sedan ta en paus.

Jobbade och festade som en idiot mellan 18 och 20 års ålder (så som man gör i den åldern). Flyttade till Lidingö när jag var 19. Blev gravid som tjugoåring och fick världens underbaraste dotter Adriana. Var för första gången i mitt liv sjukskriven men var efter drygt tre månader någorlunda okej. Utbildade mig till Barnskötare och jobbar sedan augusti -09 inom barnomsorgen. Flyttade samma år till en trea söder om stan. Mycket som hände 2009!

Om jag ska beskriva mig själv med egna ord så skulle jag nog säga att jag är en person som säger nej alldeles för sällan. Jag prioriterar andra många gånger framför mig själv och ställer upp så gott jag kan. Vissa perioder kanske vännerna hamnar i andra hand, men de finns som tur är alltid kvar! Jag försöker så långt jag kan alltid tänka logiskt och realistiskt. Jag försöker även acceptera folk för vad de är och inte ha allt för höga förväntningar. Är en bokmal och äger allt för mycket kläder, ögonskuggor, skor och nagellack. Haha!

Har fyra stycken tatueringar. Min första sitter på magen (tatueringen klarade graviditeten bättre än vad magen gjorde haha!). Min andra tatuering föreställer en G-klav och är placerad på vänster sida av rumpan. Tredje föreställer mitt stjärntecken och den hittar man i min nacke. Den fjärde är en symbol för merkurius och står för bla kommunikation och är en koppling mellan mitt och Adrianas stjärntecken. Har även haft piercingar i navel, näsan och tungan.

Det får räcka ;)

Länge sedan jag satte mina ord svart på vitt. Suget efter att blogga har varit otroligt starkt senaste tiden. Så nu är min bloggpaus över. För er som inte är bekant med mig sedan tidigare så har jag bloggat på Metro och Myshowroom. Skälen som fick mig att sluta blogga på dessa sidor kan vi lämna där. En ny blogg. En ny start och mycket har ju ändrats under månaderna som har gått.

Vart i livet var jag någonstans när jag slutade blogga? I ett kaos om jag ser tillbaka idag. Men idag är jag äntligen på väg mot nya äventyr. Jag ska flytta, är nybliven singel och ett helt år äldre haha!

Relationer är alltid svåra på ett eller annat sätt. Jag trodde aldrig att det skulle bli som det är idag. Men jag antar att alla förändras. I och med att vi utvecklas så måste vi på något sätt förändras. Vissa är inte alls förvånade över hur det slutade, andra försöker hitta de små sakerna och påminna mig om dem med en förhoppning att iaf få mig på andra tankar. Men vi är dem vi är. Vissa saker tillhör allt för mycket ens personlighet för att kunna tas bort. Mer än så behöver ni inte egentligen veta. Det är som det är.

Det är tufft att bryta upp en relation och rasera allt man byggt upp tillsammans. Men vad är det man säger? Segraren står ensam

Adriana växer så det knakar och nya ord kommer ut ur hennes mun konstant. Hon är det vackraste jag har och varje framsteg får mig att sträcka på mig av stolthet.

Vad mer kan jag tänkas uppdatera Er om? Antar att i övrigt ser livet ut som innan. Samma vänner. Samma jobb. Samma bostad. 2010 var inte direkt året jag åstadkom något som är värt att nämna. Det var ett år som man kunde ha varit utan med FÅ undantag.

Det här får räcka som första inlägg. Men så att ni vet. Jag är tillbaka.