110722

Inte ens i mina vildaste fantasier kunde jag ha trott att det som skett skulle ske. Även om det egentligen inte är så illa. Det kunde ha varit värre.. Känns som att jag sitter på ett plan som helt plötsligt gjort en stört dykning, och att jag måste få planet att åter igen räta upp sig och hitta sin kurs. Men jag ska klara det. Våra misstag och snedsteg ska ge oss lärdom och styrkan till att gå vidare. Jag är den första att be om ursäkt ifall jag gör något fel.. Att jag blir motarbetad från oväntat håll av människor jag inte känner utan bara vet vilka det är, var inget jag hade räknat med.

Livet går vidare och jag försöker göra det bästa av det - på alla plan. Försöker hålla god ton med A's pappa. Jag vill inte vara ovän med någon som funnits där hela mitt vuxna liv. En människa som jag älskat mer än någon annan. Jag vill behålla vårt sätt att kunna prata om vardagliga saker och fast vi inte bor ihop eller är tillsammans, ändå ha vår lilla familj där vi fortfarande är mamma, pappa, barn.. Både för hennes och vår skull. Jag vill honom inget illa och hoppas att han känner detsamma.

Det finns en mening med allt även om vissa perioder i ens liv gör en något förvirrad och verkar sakna mening.Jag tänker inte låta mig slås ner, och just nu står jag stadigt.

Jag vet vad som är viktigt och vad som kan prioriteras bort

Du är meningen med livet

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0